Hur växer och förnyas trädbeståndet vid kontinuitetsskogsbruk?
För vilka slags skogar lämpar sig kontinuitetsskogsbruk?
I skogarna uppkommer hela tiden plantor, av vilka en del börjar utvecklas till underväxt och större träd. I en skog med varierande åldersstruktur är ljus- och fuktförhållandena betydligt gynnsammare för plantuppslag än under ett slutet krontak med jämn struktur. När man börjar förändra en skog med jämn struktur genom höggallring så att strukturen blir mer varierande, börjar plantor sticka upp på glesare ställen och i körstråk. Ett problem med ett kraftigt utglesat trädbestånd eller större gläntor är att plantuppslaget blir rikligt och det uppstår täta bestånd, vilket leder till gallringsbehov och därigenom extra kostnader. På frodig mark kan problemet åter vara kraftigt gräsväxt, som hindrar plantuppslag. Ett välfungerande plantuppslag är viktigt med tanke på det naturliga urvalet. På så vis kan det mest härdiga och bäst växande plantmaterialet som lämpar sig bäst för de aktuella förhållandena växa upp till stora träd.
På mineraljordar klarar sig tall- och björkplantor bra i mitten av gläntor som är över 40 m i diameter. Gräsväxt eller frost kan dock skada plantuppslaget. I mindre gläntor som är under 20 m i diameter (3,14 ar) försämrar skogskanten och rotkonkurrensen plantornas tillväxt. I södra Finland är plantuppslaget oftast bra på friska och lundartade moar, men gräsväxt utgör en fara i gläntor. Därför lönar det sig inte att ta upp gläntor som är över 30–40 m i diameter (7–12 ar), eftersom gräsväxten börjar skada plantuppslaget i större gläntor. I norra Finland är detta i allmänhet inte något problem. En fuktig och lätt försumpad växtplats främjar plantuppslaget.
På torvmarker finns det ofta mycket naturlig underväxt och på många växtplatser är plantuppslaget bra. Höggallring i kontinuitetsskogsbruk fungerar i allmänhet bra på dessa. På utdikade kärr bildar granen plantuppslag på gläntor med en diameter på bara 10–20 m (1–3 ar), och i större gläntor uppkommer lätt även lövträdbestånd. Större gläntor minskar det avdunstande trädbeståndet så pass mycket att grundvattenytan stiger, vilket ökar metanutsläppen från marken och kan skada plantornas eller den färdiga underväxtens utveckling. I större gläntor ökar också frostläntheten. På torvmarker lönar det sig att hålla ett tillräckligt stort trädbestånd (volymen minst 100 m3/ha), så att grundvattenytan hålls på lämplig nivå med tanke på såväl trädbeståndets tillväxt som bevarandet av kollagret i torven. Då behöver man inte heller ta upp diken. I norra Finland är plantuppslaget på utdikade kärr i allmänhet bra och en tät plantskog etablerar sig på 10 år. På talldominerade friska torvmoar (näringshalten minst blåbärstorvmo) uppkommer lätt en utvecklingsduglig granunderväxt.
Odikade trädklädda myrar bör i regel helt undantas från skogsbruk i egenskap av värdefulla naturobjekt. Om trädbestånd på odikade kärr och mossar ändå behandlas genom avverkning, är kontinuitetsskogsbruk den lämpligaste metoden. Om det återstående trädbeståndet avdunstar tillräckligt behöver myrarna inte dikas, som man skulle göra om marken blir vattensjuk efter kalhuggning. Med hjälp av kalhyggesfritt skogsbruk kan odikade kärr och mossar behålla den vattenhushållning som är utmärkande för dessa naturtyper, och de torrläggs inte till torvmoar så att myrnaturtyperna förstörs.
I granbestånd som drabbats av rotticka lönar det sig inte att med höggallring i kontinuitetsskogsbruk eller att spara underväxt. På områden som kontaminerats av rotticka måste granarna avlägsnas på ett tillräckligt stort område. Mer omfattande rötskador förutsätter dock alltid byte av trädslag så att skogen domineras av lövträd. Detta kan vara utmanande på områden med stor älgstam. Det rekommenderas att man använder lämplig naturlig förnyelse antingen genom frösättning från skogskanten eller med fröträdsmetoden.
På ståndorter med tjock mår särskilt i norra Finland är plantuppslaget dåligt. Därför är det viktigt att behålla en stor andel lövträd på dem, åtminstone 20 procent av trädbeståndets volym. Ibland finns det behov av luck- eller teghuggning, så att björken bevaras och markytan blottas genom lätt bearbetning särskilt för att förhindra att björkens föryngring.
Granen bildar lätt plantuppslag även på karga ståndorter, där tallen skulle växa bättra. Tallens föryngringsmöjligheter kan förbättras genom avverkning i rätt tid och lätt bearbetning som blottar mineraljorden.
Underväxten är mycket viktig vid kalhyggesfritt skogsbruk. Underväxt uppstår så småningom i skogen i nästan alla utvecklingsfaser. Till detta bidrar i synnerhet granens fröår, ljusförhållandena och växtutrymmet. Underväxt har också kunnat uppkomma genom att granar som föryngrats samtidigt som det övriga trädbeståndet (t.ex. björkar) har blivit efter i längdutvecklingen. Med tanke på underväxtträdens utvecklingsduglighet är det väsentliga underväxtens skick och återhämtningsförmåga, åldern har inte lika stor betydelse.
Det finns många fördelar med att använda underväxt. En gratis plantskog eller ung skog som växt till sig bra sparar skogsodlingskostnader, och plantor som uppkommit på naturlig väg har ofta ett betydande försprång i trädbeståndets utveckling jämfört med planterade plantor. Genom att utnyttja underväxt undviker man också de skadeproblem som är vanliga i plantfasen, såsom snytbagge, sorkar, frost och gräs. Många viltarter drar också nytta av underväxten.
Det finns också utmaningar med att utnyttja underväxten. Vid drivning måste man se upp för underväxten, vilket fördröjer arbetet. Trots detta skadas och förstörs underväxtträd också vid drivning. Detta gör inget om den kontinuerliga beståndsvården fungerar bra och det finns rikligt med underväxt. Underväxtens storlek och täthet varierar mera än i odlad plantskog. Detta är inget problem, om man eftersträvar en varierande åldersstruktur. Vid föryngring från underväxten kan däremot rikligt med luckor i underväxten orsaka virkesavkastningsförluster.
Vid föryngring av granskog från underväxt måste man beakta risken för rotticka. Rottickan sprider sig via rotförbindelser från granar med rotröta till granar i underväxten. Alla granar i underväxten ska avlägsnas i närheten av en gran med rotröta. Detta problem finns inte med granar i underväxten i björkskogar och vanligtvis inte heller i tallskogar. Underväxten konkurrerar också med det högre skiktet om tillväxtresurserna och påverkar dess tillväxt i någon mån. Underväxt ökar dock i allmänhet den totala tillväxten. Underväxtträdens skick och längdtillväxt innan de frigörs påverkar den tid det tar för tillväxten att återhämta sig.
En förutsättning för lyckat utnyttjande av underväxten är att underväxtträden är friska, i gott skick, återhämtningsdugliga och av god kvalitet. Underväxten ska också bestå av trädslag som lämpar sig för ståndorten, och den ska vara tillräckligt riklig och jämnt fördelad.
När man utnyttjar underväxt går man miste om nyttan med att använda förädlat frö- och plantmaterial i skogsodlingen. Vid naturligt föryngring med hjälp av naturligt plantmaterial skapas åter genetisk variation och det naturliga urvalet ger den arvsmassa som lämpar sig för platsen.
Ett underväxtträd genomgår fysiologiska förändringar när det skuggivande trädbeståndet avverkas och underväxten får tillväxtutrymme. Tillväxtförhållandena förändras kännbart: ljuset ökar, temperaturen stiger och luftfuktigheten minskar. En trädindivid som växt i skuggan behöver tid att anpassa sin struktur och livsfunktion till de förändrade förhållandena. Trädet andas och avdunstar mera. Anpassningen av lövens och rotsystemets struktur och livsfunktioner förbrukar också assimileringsprodukter.
En rimlig längdtillväxt (5–10 cm per år) hos underväxtträden förebådar en tämligen snabb tillväxtåterhämtning. Dylik underväxt är vanlig i björkskogar och tallskogar, i glesa skogar och under öppningar i krontaket. Ringa längdtillväxt och paraplyliknande krona hos underväxtträden förebådar å sin sida långsam tillväxtåterhämtning. Detta är typiskt för underväxt i täta och skuggiga skogar, såsom slutna granskogar. I allmänhet återhämtar sig dock även tämligen gammal och vresig granunderväxt med tiden när den fått tillväxtutrymme.
Olemme osa kansainvälistä Pro Silva -verkostoa,
joka edistää luonnonläheistä metsänkäsittelyä