Förord

    Kontinuitetsskogsbruk, för vilket också används termerna kalhyggesfritt skogsbruk och kontinuerlig beståndsvård, innebär att skogen i regel inte kalhuggs. I skogen avverkas i huvudsak sådana träd som ger värdefullt timmer. När man undviker kalhuggning undviker man också dyra föryngringsåtgärder, såsom markberedning och plantering, samt minskar behovet av iståndsättningsdikning. Skogarna förnyas på naturlig väg från underväxten.

För miljön är en väl genomförd kontinuerlig beståndsvård en lättare åtgärd än beståndsvård trädskiktsvis och främjar sålunda fler mål i anslutning till miljön och skogens mångbruk. Skogsbrukets inverkan på vattendragen minskar särskilt på torvmarker. Trädklädd skogsmark bevarar många skogslevande arters livsmiljö och tryggar tillgången på föda. I en skog som omfattas av kontinuitetsskogsbruk förblir markens kollager nästan oförändrat och trädbeståndets kollager avverkas inte helt och hållet. Naturlig föryngring skapar genetisk variation och det naturliga urvalet gör att skogar där kontinuitetsskogsbruk tillämpas anpassar sig bättre till det föränderliga klimatet. Olikåldrig blandskog förmår också stå emot många slags skogsskador och skogsägarens ekonomiska risk är mindre än i planterade skogar med jämn åldersstruktur.

Samhällets föränderliga krav, EU-lagstiftningen och de skogscertifieringar som utvecklas uppmuntrar till att öka kontinuitetsskogsbrukets andel. Särskilt i torvmarksskogar rekommenderas kontinuitetsskogsbruk i stor utsträckning. Förutom virkesproduktionsvärdena framhävs vikten av att dämpa klimatförändringen och stoppa utarmningen av naturen mer än tidigare och påverkar beslutsfattandet. Till exempel EU:s strategi för biologisk mångfald och Finlands nationella Naturpanel uppmuntrar starkt till kontinuitetsskogsbruk. Ett kalhyggesfritt skogsbruk främjar också skogsanvändningens samhälleliga acceptans.

Detta undervisningsmaterial har sammanställts i samarbete med alla finskspråkiga yrkeshögskolor som ger undervisning i skogsbruk. Föreningen för kontinuitetsskogsbruk Silva rf har samordnat arbetsgruppens arbete och fungerat som sekreterare samt praktisk hantlangare. Yrkeshögskolornas lärare överlämnade de föreläsningsdior, övningar och tenter som de använt till Silva. Silva använde i huvudsak detta material för att sammanställa studiematerialet. En styrgrupp kommenterade framstegen, strukturen, terminologin, omfattning och formen medan arbetet framskred.

‍

Studiematerialets första moduler (Grunder, Skogarna i norr och Konsekvenser för arterna) har finansierats av Finlands Naturskyddsförbund Lapplands distrikts projekt KolArctic CBC.

Till redaktionen för detta undervisningsmaterial hörde följande personer: Petri Keto-Tokoi / Tammerfors yrkeshögskola, Henrik Lindberg / Tavastlands yrkeshögskola, Kari Pasanen / Lapplands yrkeshögskola, Annukka Valkeapää / Silva rf, Eeva Huttunen / Silva rf,  Vesa Luhta / Finlands Naturskyddsförbund Lappland, Tuuli Hakulinen / Finlands naturskyddsförbund Lappland.

Styrgruppen bestod av både företrädare för yrkeshögskolorna samt andra företrädare för skogsyrkeskåren som följer: Yrkeshögskolorna: Antti Sipilä / Tavastlands yrkeshögskola, Kalle Karosto / Sydöstra Finlands yrkeshögskola,  Ari Talkkari / Karelia yrkeshögskola. Andra företrädare för skogsbranschen: Kalle Vanhatalo / Tapio, Ville Hallikainen / Naturresursinstitutet Luke, Anna-Kaisa Heikkonen / Centralförbundet för lant- och skogsbruksproducenter MTK, Yrjö Norokorpi / Silva rf, Aleksi Vihonen / Arvometsä, Risto Sulkava / Vihtari gård, Lauri Karvonen / Forststyrelsen

‍

‍